There is a part in my heart, that is completely empthy..

Just nu har jag en sån period där jag skulle vilja ha en person som jag kan kalla min. Som älskar mig över allt annat på denna planet och skulle göra allt för mig. Ha någon att ligga bredvid och känna värmen från hans kropp medan han sakta stryker mig över min kropp och jag känner hans andedräkt i min nacke. 
Jag ser alla par ute på stan, i skolan och bilder på par som kysser varandra och bara ser allmänt och äckligt lyckliga ut! Avundan jag känner då är obeskrivlig.  Jag hade det där en gång! Men tyvärr varade inte den lyckan länge och jag hamnade istället i brustna hjärtans träsk, och där är jag fortfarande kvar. 
Men hur ska jag då göra för att hitta det där ljuset i mitt liv? Kännedomen att det finns en människa, ej utav mitt kött och blod, som lever för mig. Som alltid finns där när jag har mina nedåt dagar, och som får mig att bli glad igen. Nu vandrar jag bara neråt i deprissions träsket och vet inte hur jag ska ta mig uppåt igen. 

Jag har inte riktigt den självkänslan jag skulle vilja ha, så jag bara kan gå fram till en kille som fångat min blick och fråga om han vill ta en fika. Och hur mycket jag än skulle vilja ha den förmågan så har jag inte den blekaste aning om hur jag ska bygga upp den. Jag måste helt enkelt bara ta modet till mig och inse att ett nej inte är världens undergång, utan istället kanske kan leda till den där lyckan eller en vänskap istället.
I am the girl that wants a boy so bad, but who doesn't have the guts to tell him..

1. Min kille var otrogen mot mig.

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget.. En hel del har hänt sen senast. En jävligt mycket.
1. Killen jag älskade över allt annat i världen var otrogen mot mig med hans ex.
2. Han valde att flytta till andra sidan jordklotet för att "komma bort från skiten".
3. Jag blev "sjuk" och stannade hemma från skolan, träningar och skippade en månad av mitt liv.
4. Killen som hade mitt hjärta började hålla på med en av mina kompisar, som är 5 år yngre än honom.
5. Jag insåg hur det kändes att vara levande.
6. Jag har börja leva för mig själv.
1. Killen jag älskade över allt annat i världen var otrogen mot mig med hans ex.
Jag hade märkt ett tag att allt inte riktigt var som det brukade mellan Patrik och mig. Han var inte lika gullig längre och han lät sur hela tiden. Som en gång när han skulle komma hem till mig efter en av sina matcher. Klockan hade hunnit bli ca 10 och jag tänkte att jag skulle ringa honom och höra vart han var. Då lät han inte alls glad över att höra min röst utan ville bara lägga på och slippa mig. 
När han kom så var nog båda lite trötta och ville bara lägga oss och sova. Eller ja jag. Såklart ville han ha sex och pilla lite där och lite här. Men jag var som vanligt inte riktigt på det humöret, men "offrade" mig nästan bara för att han skulle bli glad och låta mig vara ifred! Efter ett tag så gick jag på toa och när jag kom tillbaka så orkade jag inte mer och sa då det till honom. Då såg han riktigt sur ut och pratade knappt med mig. Jahapp... Trevlig kille! Tänkte väl jag då, men somnade.
Klockan 10 på morgonen kom hans mamma och hämtade honom. Han tog bara på sig sina kläder, sa knappt hejdå till mig och lämnade mig där.. Med ett par svettiga jävla lakan helt förvirrad. Annars brukade vi ligga kvar i sängen och mysa med varandra och sen gå upp och ta oss en varsin varm kopp kaffe. Kände mig lite besviken för morgnarna var nästan de bästa tiden med honom.
På kvällen så skrev han på facebook att han måste berätta en sak för mig. Jag anade då oro och skrev: Det hände något hos Fia va..?
Men då svarade han: Nejnej inget sånt!
Det var bara det att han tyckte vårat förhållande gått så fort fram och att vi hade stressat oss in i något, och att han inte var redo för ett nytt förhållande då han gått från ett långt med Fia. En paus då tyckte han. Tills han "gått vidare och vet vad han vill". Men det skulle tydligen bli VI igen, helt säkert! Han behövde bara lite tid! Men vi kunde fortfarande ses och så... 
Då rasade verkligen allt. Jag föll ner i ett mörkt hål i rymden där jag inte kunde andas. Jag ringde upp honom liggandes på golvet störtgråtandes.. Fick inte fram något annat än: Lämna mig inte, jag kommer inte klara det.
- "Jo det kommer du! Jag finns fortfarande här, jag behöver bara lite tid. Det kommer bli vi igen! Jag lovar!"
Efter det samtalet gick jag och la mig i sängen under täcket och störtgrät. Hela min värld vändes upp och ner, det kändes som om jag åkte bergochdalbanan från helvettet och skulle spy. 
Efter ett tag så hörde jag hur det knackade på mitt fönster. Med aningen om vem det måste vara så sprang jag till fönstret och öppnade.
- Gå och lås upp dörren. Släpp in mig. sa killen som just öppnat alla mina sår och därmed gjort mig till det sköraste föremålet i universum.
När jag öppnade dörren så slängde jag mig direkt i hans armar och grät mot hans axel. Han kramade mig hårt tillbaka och försökte sedan vända upp mitt huvud till hans för att ge mig en kyss. 
- Nej. Gör det inte om det inte betyder något. Jag ville inte kyssa killen som skulle lämna mig ensam. Inte en avskedskyss.
Han såg riktigt sårad ut och sedan gick vi in på mitt rum och la oss på sängen. Där grät jag ännu mer och sa än en gång att han inte fick lämna mig och att jag inte skulle klara det. Det var första gången jag sett honom gråta. Han var så vacker där han låg bredvid mig med tårarna rinnandes från kinderna. 
När jag lugnat ner mig så gick han hem igen. Då ringde jag min kompis Tina och berätta allt. Men eftersom hon inte stödde mig i det valet jag gjorde när jag blev tillsammans med honom så fick jag inte ut mycket därifrån.
Nästa dag skrev han på facebook igen.. Att han hade ljugit. Det hade hänt något mellan honom och Fia och att det var därför han ville göra slut. Han kunde inte leva med skammen att han gjort något sånt mot mig. Han kunde inte leva med mig på grund av det han gjort. 
Efter det pratade vi inte på ett tag.
Sen berättade han att han skulle flytta till USA. Jag tänkte att det skulle vara bäst för båda, han skulle komma bort härifrån och jag skulle slippa se honom och på så sätt kunna gå vidare lättare.
Fortsättning följer.

it hurts, even if i knew it was going to happen..

du kom, du gjorde din grej, du lämnade mig ensam kvar medsvettfläcken i sängen..

problem?

Killen jag är tillsammans med, som jag skrev om igår, var tillsammans innan med en av tjejerna i mitt lag. Vi är inte jätte tighta kompisar men vi var på nyår och så. Min bästis är ganska bra kompis med henne och de ses ibland och så. Min bästis verkar inte kunna acceptera mina beslut och därför skriver hon rätt elaka saker, om det är meningen eller ej vet jag inte. 
Hon var med hans ex idag, och då ringde jag henne på skype. Och så sa hon att jag skulle komma till henne idag och sova till imorgon eller komma till henne imorgon. Men idag ska killen komma och sova hos mig, och imorgon ska vi åka bort över dagen. Så då sa jag bara kanske. 
Sen smsade och skrev att jag skulle komma och så, när jag funderade på vad jag skulle svara så fick jag ett sms där det stod eller ska du vara med han? Då svarade jag ja. 
Då blev hon jätte sur och sa saker och så.
man kan inte gå och vara rädd för att bli sårad hela livet, alla blir sårade någon gång.

Första gången jag..

.. hade sex. 
Vi var ensamma hos honom, hans mamma var inte hemma och jag skulle hjälpa honom passa hundarna. Vi skulle käka Ben & Jerry's och kolla på film. Vi kom hem till honom runt klockan 19.00 och då pratade vi lite med hans mamma och busade med hundarna. När hans mamma åkt så drog vi på en av resident evil filmerna och sen satt jag i hans knä och myste. Tillslut hamnade vi i sängen och sen så åkte kläderna av och sen frågade han om jag var redo. Då sa jag åt honom att bara han hade kondom så ville jag. Så han hämtade kondom, och frågade igen om jag verkligen var säker. Jag svarade ja, men sa att han skulle vara försiktig. Han var väldigt försiktig och frågade om det gjorde ont och om det var skönt. Jag kan inte säga om det gjorde speciellt ont, bara ibland men det var inte så farligt ont. Skönt var det också, och inget som jag tänkt mig det! Jag kan ju berätta att man märkte att jag var oskuld, för jag spände mig i benen så jag "åkte upp" i sängen men tillslut slappnade jag av och då gick det bra. Sen hade jag en liten stund då jag nästan bröt ihop, varför vet jag inte! Jag sa att jag var värdelös och dålig i sängen och sa förlåt typ 15x minst! Men bäst som han är så sa han bara att det var lugnt och att jag inte var sämst, det var ju ändå första gången för mig! Det hjälpte verkligen. Jag behövde inte skämmas, jag var som alla andra! Alla andra har varit i samma situation! 
När vi var klara så gick vi och duschade tillsammans. Och som ni förstår från tidigare inlägg så skäms jag för min kropp. Men han får mig att känna mig vacker när han säger att jag är sexig, och rodnar när han kollar på mig. Så jävla bra är han! Första gången jag duschade med en kille också! Och jag är så jäkla glad att det var han som tog den oskulden också! När vi hade duschat klart så klädde vi på oss (jag fick låna hans kläder) och kokade kaffe. Han fick mig att skratta så himla mycket när han lyckades dra ut hela fryslådan och inte fick in den igen! Sen gick vi och kollade om på filmen eftersom vi inte såg så mycket först haaha! Jag bara myste och tänkte på det som hänt innan, och egentligen hur fint det var! Även om jag inte var så bra! 

Jag säga nu att jag är väldigt glad att det var han. Och att jag inte tror det kunde blivit bättre! Han är verkligen bäst, och är som en andra halva av mig! Vi gillar exakt samma saker och tänker verkligen likadant!

Bättre än någonsin!

Mitt år har börjat riktigt bra! Har träffat en jätte snäll kille som verkligen gillar mig! Hur jag kan veta det är att han säger så sjukt söta saker till mig som du är bäst, du är min, min ängel, älskling och babe. Jag gillar honom så sjukt mycket och jag vet inte vart jag ska ta vägen! Har haft jätte svårt att sova bara för att jag legat och saknat hans armar runt min kropp och hans andetag i mitt öra, hur han smeker över mitt hår och viskar älskling, min älskling i mitt öra.. Har aldrig känt såhär för någon förut. Han är den jag vill ha
Han är så jävla bra, han väntar tills jag är redo för att berätta för andra och ha sex. Jag vet att han vill, men endå så väljer han att vänta, och hur många killar skulle göra det?
But every rose has its thorn
Jag tror att han fortfarande träffar sin ex-flickvän.. Han har berättat att hon kommer och lämnar hans saker men han är borta så länge. Jag tror att de fortfarande har sex... Jag vill inte fråga om de har det, men jag är endå orolig.. Och han har pratat/skrivit till en del tjejer förut, så jag vet ju inte om jag är den enda. Men jag tror och hoppas det! Alltid när han sagt något fint så säger han att han menar det, och jag tror honom.
Vi får helt enkelt se vart det här leder, men jag hoppas det håller och blir något verkligt fint! För det känns verkligen rätt!
Talk to you later my earth friends, this was all from Mylifeasanalien for today! See you next time!
Beautiful-garota-infernal-girl-hair-jennifers-body-favim.com-238968_large

Som en kniv i ryggen.

Känns det bra nu? När du berättat något du lovat att du inte skulle? När du berättat något som var så hemligt, som kan göra så stor skada? Och som du nu låtit andra veta? 

Känslan av att falla ner i ett mörkt mörkt hål som aldrig tar slut.

kompisens pojk/flickvän, förbjudet område!..Eller?

Sitter i en ganska galen och för helvettes jobbig situation just nu. Det är så att jag har en kompis som heter Fia som har en pojkvän som heter Patrik. De har varit ihop ett tag men deras förhållande har varit lite till och från... 
För ungefär en vecka sen så gjorde de slut, eller ja "tog en paus" eller vad man ska kalla det. Då började Patrik gilla många av mina statusar och bilder. Konstigt, tänkte jag och blev lite fundersam. Tillslut skrev han till mig i chatten och bad om ursäkt för spammen. Det är lugnt! Svarade jag då och anade ingenting. Vi började på något sätt prata och tillslut kom det ju fram.. Han var intresserad av mig! (Jag har bara träffat och pratat med honom ca 5 gånger, men vi har setts när han varit med Fia. Så jag känner honom knappt) Innan gillade jag inte honom på det sättet, och jag vet inte om jag gör det nu efter snart en vecka heller, men på något sätt har han fått mig att öppna ögonen för honom genom det han sagt. Men nu är det ju bara en sak.. >Han är min kompis pojkvän!< Jag försöker att inte skriva för speciella saker till honom, men han gör det så svårt! Han frågar om han ska sluta och säger förlåt när han säger att jag är så söt och han vill bara hålla om mig, men vad ska jag svara på det?! Det är inte varje dag en kille säger att han gillar mig så otroligt mycket och verkligen menar det! Så ibland glömmer jag bort Fia kanske skriver något jag egentligen inte borde, men kommer på tillslut att det är förbjudet område. >Eller är det verkligen så?< Man rår ju inte för vem man blir kär i, men ändå så är det ju absolut inte snällt mot kompisen! Man kan förstöra en väldigt fin vänskap på grund av en kille/tjej.. 
Så nu sitter jag i en väldigt jobbig situation där jag inte vet vad jag ska göra... 
>Det är inte första gången det här händer mig....< Utan det hände för några år sedan, och då handlade det om min BÄSTA kompis pojkvän. Jag hade gillat honom ett tag och tillslut berättade jag det för honom.. Och att min kompis gjorde det. Någon vecka senare var de tillsammans. Jag tog det väldigt hårt, för det här var den första riktiga crushen jag haft på en kille. Men efter ca nästan 6 månader så skrev han till mig att han gillade mig.. Ett tag sen blev vi ihop.. Min bästavän ville aldrig mer se mig och det tog också väldigt hårt på mig. 
Den här killen och jag var inte tillsammans speciellt länge utan ca 1 månad, men det var på ett sätt värt det! Jag och min bästis blev vänner igen, och nästan bättre vänner än innan! Det här tog oss närmare varandra på något sätt.
Men är kompisens pojk/flickvän verkligen förbjudet område? Man kan ju trots allt inte rå för vem man blir kär i?
Vad ska jag göra?!

Det blir aldrig som förut

Idag är jag säker, jag har förlorat min bästa vän för alltid.

Kroppkomplex!

Åh alla dessa komplex om hur man ska se ut! Alla är olika, men alla är lika vackra endå! Varje människa är vacker på sitt egna sätt, och det finns en därute som inte bryr sig om vad du har på dig, om du har "bullmage", om dina lår inte är lika smala som någon annans, den älskar dig för den du är!
Jag själv har väldigt många komplex! 
- Min mage som jag anser vara för ofast och liksom "skakar" när jag springer. Tycker mest den liknar en degklump som någon tryckt dit. 
- Mina höfter. Jag ser lite ut som en vas i mina ögon! De har inte den vackra halvraka linjen, utan ser ut som en vas! Tycker också att jag har lite för mycket att ta på (även om vissa killar tycker om lite kärlekshandtag!)
- Mina ben och lår. Jag vill ha lite muskligare ben och fastare vader. Mina lår tycker jag är för stora, och det ser man speciellt när jag sitter ner! 
- Mina händer. De är så korta och tjocka! Vill ha min mammas långa smala fingrar!
- Mina fötter. Har alltid haft svårt med mina fötter! De är så smala och jag har rätt stort mellanrum mellan stortån och den andra tån... Kan inte gå utan strumpor..
- Mina bröst. Har en c (nästan d) kupa, men är inte nöjd med det. Vet många tjejer som önskar att de hade stora, fylliga bröst, men det är jobbigt och de liksom hänger..? Inte så vackert i mina ögon, nej.. Jag tycker det är otroligt fint med små bröst!
- Mitt ansikte! Tycker jag har för runt huvud, och kan knappt titta ner för jag är rädd att folk ska se min dubbelhaka! Får panik nästan om den blir med på bilder som någon sedan lägger ut. Då måste jag alltid kommentera: Men gud vilka snygga hakor! eller något i den stilen..
- Till sist, mitt skinn! Tror jag har väldigt tunnt skinn med väldigt lite pigment. Jag blir aldrig brun, utena bränner mig bara, och det är inte bra eller vackert! Sedan varför jag tror att jag har tunn hud är för att mina blodådror syns väldigt bra och jag har lila "fläckar" överallt, mest på benen som är det största problemet med det.
Som ni ser så har jag hur många komplex som helst! Nästan hela kroppen..
Men som sagt det finns ingen som är perfekt, även om man kan tycka det. Har många gånger tänkt att jag ska vara glad med hur jag ser ut, men alltid kommer jag på att det där är jag inte nöjd med och inte det heller, så håller det på så..
Vad är era kompex?
383198_182312628528543_151340381625768_355279_92284137_n_large78affa7175e7a66b3a5429bde83d9ace_largeGetimage_largeDsc_0052_large



En sann händelse i mitt liv..

Kände för att skriva av mig lite..
En sak som hände mig idag i skolan var att jag och en kompis latjade på facebook och la ut en massa fula bilder och så, kommenterade dem en massa. 

För att ni ska förstå så måste jag berätta allt från början.
Det är så att det finns en kille som jag har gillat gaaanska så länge (typ 3 år...!) men som jag på senare tid nästan börjat hata. Han har gjort mig så jävla galet glad, men sedan sårat mig så himla djupt. Han, eller jag kanske inte ska skylla allt på honom, försörde den fina vänskapen vi hade genom att komma hem till mig klockan ca halv ett på natten och försökte ha sex med mig.. Först var jag helt med på noterna, det här var ju det jag "drömt" om! Men jag ville inte gå så långt då jag inte hade någon aning om när mina föräldrar skulle komma hem. Så då sa jag alltså nej. Han svarade att han förstod och att jag inte var tvungen. Efter att han hade gjort sitt då så tog han på sig kläderna och la sig bredvid mig på sängen. Efter ca 10 minuter så åkte han hem, i kylan, utan vantar. 
Överlycklig som jag var ringde jag genast upp min bästis på skype och berättade alltihop. Hon trodde mig förstås inte, och jag blev lite smått desperat men tillslut fattade hon att jag inte skojade. Vi pratade typ nästan hela natten om han och mig, och att hon tycker att vi skulle passa så bra ihop. Och att han måste ha känslor för mig eftersom han gav sig ut mitt i natten på moped (och han har inget körkort ens..) i kylan.. Jag svarade då genast lite generat NEJ  verkligen inte, men innerst inne ville jag verkligen tro det.
När han kom hem så skrev han till mig i chatten och sa förlåt att han gått så fort fram, och då svarade jag att det inte var något att be om förlåtelse för, jag var ju med på det. 
Jag gick och la mig och kunde knappt sova för jag var så glad. Nästa dag var jag inte lika glad, han hade inte smsat men tillslut tog jag modet till mig och smsade honom. Han svarade och vi skrev lite som man brukar göra.
Vi går i samma skola, och efter det så vågade jag knappt kolla på honom, utan såg direkt åt ett annat håll eller kollade ner i datorskärmen (jag skämms för att kolla på honom, för han är så vacker). Mina kompisar sa att jag måste prata med honom om det här och fråga om han vill något mer, men jag sa nej och att jag inte vågade. Men de lyckades övertala mig, så jag smsade honom och frågade när han slutade och om jag kunde smsa honom för jag måste prata med honom. 
När han hade slutat smsade jag honom och skrev;
- Kom du för att du ville eller bara för att?
Fick då svaret:
- Jag vet inte, ingen av oss hade något att göra så jag tänkte att jag skulle hälsa på.
Vad fan skulle jag svara på det?! Killen jag hade en huge crush på hade just sagt till mig att han inte viste om han verkligen ville ha mig eller bara ha någon för stunden?! 
Men jag svarade i alla fall:
- Jaha, men du får komma och hälsa på någon mer gång ;)
Vet att svaret sög, och inte visade på något sätt att jag verkligen gillade honom utan bara att jag hade en tanke om att vara "KK".. Inte direkt som jag tänkt mig. 

Efter det här har vi inte pratat. Det har gått nästan en månad nu och som sagt, kärleken till honom har nästan övergått till hat. 
Men så till själva grejen, när vi höll på där och hade så kul och jag var riktigt glad, så kommenterar han det vi skriver. Från att ha varit så jävla glad till att bli så jävla deprimerad, arg och ledsen på 1sekund. Så jävla sårbar man är när det gäller just kärlek..
Jag hoppas att det här löser sig på ett bra sätt för jag gillar verkligen killen innerst inne.. Annars får jag hoppas att jag går vidare.

Tack för att ni läste.

gilla om du är.....

Den här statusen ser man fleeeeeeera gånger på facebook. Jag börjar tröttna på sånt faktiskt..
En som jag är kompis med, som vi kan kalla Malin, la ut en sån som löd: Gilla om du är längre än mig. Malin är inte så lång och då var det ju såklart många som gillade. Då skrev hon till mig:
M: Oj, kolla vad många det är som har gillat min status! Den och den, dom brukar ju aldrig gilla min status!
På det svarade jag:
Alien:  Jaa, men det står ju att de ska gilla så det är ju inte så konstigt..?
M: Ja, men jag trodde inte att någon skulle gilla. Inte dom i alla fall.
A: Men man lägger ju ut en sån för att folk ska gilla?
M: Jaha, gör man??

Jaha, gör man?? JA MEN DET ÄR VÄL SJÄLVKLART?! Vad var det annars för mening med att lägga ut den statusen?
Jag säger inte att det är fel att lägga ut såna här, men det har blivit långtråkigt...
Bild från google.se


mylifeasanalien.blogg.se

Tänkte berätta lite om vad den här bloggen kommer handla om.
Jag har en hel del tankar om livet m.m i mitt huvud. Saker som jag känner att jag inte riktigt kan eller vill berätta för någon, men som endå behöver komma ut! Därför kom jag på idén att skaffa en hemlig blogg!
Alltså här kan man läsa om vad som sker i mitt huvud (om ni inte förstod det innan).

Varför jag inte bara tar och skriver en dagbok med alla mina tankar är för att jag vill se om det är fler som tänker på såna saker som jag och kanske har någon hjälp eller vad man ska kalla det. Hur man överlever dagen. Jag vill liksom ha era åsikter (och så vill jag ju berätta för någon, inte en dagbok). Och en dagbok är ju så personlig, haha det lät lite konstigt. Mina tankar är ju också personliga men på ett annat sätt. En dagbok handlar om mig migmigmig och mig. Den här bloggen ska handla om mina TANKAR. Helt annan sak enligt mig.
Jag kommer inte heller berätta så mycket om mig som person, vart jag bor, skola eller något annat personligt. Utan bara mina tankar. Men ni får ju skriva frågor till mig, men det är ju inte 100% säkert att jag svarar på dem.
Jag kanske bara skriver lite saker om mig, men inte så detaljerat.
Lite information om den här bloggen. Hoppas det är någon som vill ta del av mylifeasanalien!



Hejsan!

Tjenamors alla mina läsare! (detta var ju då inte sant eftersom jag antagligen inte har några läsare än!)
som ni kanske ser så ser den här bloggen förjävlig ut för tillfället, men jag jobbar på en ny design. Så håll ut. 
Kommer mer information om den här blogggggken senare ;)

Keep it calm, and read mylifeasanalien!

Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

Alien

RSS 2.0