Kroppkomplex!
Åh alla dessa komplex om hur man ska se ut! Alla är olika, men alla är lika vackra endå! Varje människa är vacker på sitt egna sätt, och det finns en därute som inte bryr sig om vad du har på dig, om du har "bullmage", om dina lår inte är lika smala som någon annans, den älskar dig för den du är!
Jag själv har väldigt många komplex!
- Min mage som jag anser vara för ofast och liksom "skakar" när jag springer. Tycker mest den liknar en degklump som någon tryckt dit.
- Mina höfter. Jag ser lite ut som en vas i mina ögon! De har inte den vackra halvraka linjen, utan ser ut som en vas! Tycker också att jag har lite för mycket att ta på (även om vissa killar tycker om lite kärlekshandtag!)
- Min mage som jag anser vara för ofast och liksom "skakar" när jag springer. Tycker mest den liknar en degklump som någon tryckt dit.
- Mina höfter. Jag ser lite ut som en vas i mina ögon! De har inte den vackra halvraka linjen, utan ser ut som en vas! Tycker också att jag har lite för mycket att ta på (även om vissa killar tycker om lite kärlekshandtag!)
- Mina ben och lår. Jag vill ha lite muskligare ben och fastare vader. Mina lår tycker jag är för stora, och det ser man speciellt när jag sitter ner!
- Mina händer. De är så korta och tjocka! Vill ha min mammas långa smala fingrar!
- Mina händer. De är så korta och tjocka! Vill ha min mammas långa smala fingrar!
- Mina fötter. Har alltid haft svårt med mina fötter! De är så smala och jag har rätt stort mellanrum mellan stortån och den andra tån... Kan inte gå utan strumpor..
- Mina bröst. Har en c (nästan d) kupa, men är inte nöjd med det. Vet många tjejer som önskar att de hade stora, fylliga bröst, men det är jobbigt och de liksom hänger..? Inte så vackert i mina ögon, nej.. Jag tycker det är otroligt fint med små bröst!
- Mitt ansikte! Tycker jag har för runt huvud, och kan knappt titta ner för jag är rädd att folk ska se min dubbelhaka! Får panik nästan om den blir med på bilder som någon sedan lägger ut. Då måste jag alltid kommentera: Men gud vilka snygga hakor! eller något i den stilen..
- Till sist, mitt skinn! Tror jag har väldigt tunnt skinn med väldigt lite pigment. Jag blir aldrig brun, utena bränner mig bara, och det är inte bra eller vackert! Sedan varför jag tror att jag har tunn hud är för att mina blodådror syns väldigt bra och jag har lila "fläckar" överallt, mest på benen som är det största problemet med det.
- Mina bröst. Har en c (nästan d) kupa, men är inte nöjd med det. Vet många tjejer som önskar att de hade stora, fylliga bröst, men det är jobbigt och de liksom hänger..? Inte så vackert i mina ögon, nej.. Jag tycker det är otroligt fint med små bröst!
- Mitt ansikte! Tycker jag har för runt huvud, och kan knappt titta ner för jag är rädd att folk ska se min dubbelhaka! Får panik nästan om den blir med på bilder som någon sedan lägger ut. Då måste jag alltid kommentera: Men gud vilka snygga hakor! eller något i den stilen..
- Till sist, mitt skinn! Tror jag har väldigt tunnt skinn med väldigt lite pigment. Jag blir aldrig brun, utena bränner mig bara, och det är inte bra eller vackert! Sedan varför jag tror att jag har tunn hud är för att mina blodådror syns väldigt bra och jag har lila "fläckar" överallt, mest på benen som är det största problemet med det.
Som ni ser så har jag hur många komplex som helst! Nästan hela kroppen..
Men som sagt det finns ingen som är perfekt, även om man kan tycka det. Har många gånger tänkt att jag ska vara glad med hur jag ser ut, men alltid kommer jag på att det där är jag inte nöjd med och inte det heller, så håller det på så..
Men som sagt det finns ingen som är perfekt, även om man kan tycka det. Har många gånger tänkt att jag ska vara glad med hur jag ser ut, men alltid kommer jag på att det där är jag inte nöjd med och inte det heller, så håller det på så..
Vad är era kompex?
En sann händelse i mitt liv..
Kände för att skriva av mig lite..
En sak som hände mig idag i skolan var att jag och en kompis latjade på facebook och la ut en massa fula bilder och så, kommenterade dem en massa.
För att ni ska förstå så måste jag berätta allt från början.
Det är så att det finns en kille som jag har gillat gaaanska så länge (typ 3 år...!) men som jag på senare tid nästan börjat hata. Han har gjort mig så jävla galet glad, men sedan sårat mig så himla djupt. Han, eller jag kanske inte ska skylla allt på honom, försörde den fina vänskapen vi hade genom att komma hem till mig klockan ca halv ett på natten och försökte ha sex med mig.. Först var jag helt med på noterna, det här var ju det jag "drömt" om! Men jag ville inte gå så långt då jag inte hade någon aning om när mina föräldrar skulle komma hem. Så då sa jag alltså nej. Han svarade att han förstod och att jag inte var tvungen. Efter att han hade gjort sitt då så tog han på sig kläderna och la sig bredvid mig på sängen. Efter ca 10 minuter så åkte han hem, i kylan, utan vantar.
Överlycklig som jag var ringde jag genast upp min bästis på skype och berättade alltihop. Hon trodde mig förstås inte, och jag blev lite smått desperat men tillslut fattade hon att jag inte skojade. Vi pratade typ nästan hela natten om han och mig, och att hon tycker att vi skulle passa så bra ihop. Och att han måste ha känslor för mig eftersom han gav sig ut mitt i natten på moped (och han har inget körkort ens..) i kylan.. Jag svarade då genast lite generat NEJ verkligen inte, men innerst inne ville jag verkligen tro det.
När han kom hem så skrev han till mig i chatten och sa förlåt att han gått så fort fram, och då svarade jag att det inte var något att be om förlåtelse för, jag var ju med på det.
Jag gick och la mig och kunde knappt sova för jag var så glad. Nästa dag var jag inte lika glad, han hade inte smsat men tillslut tog jag modet till mig och smsade honom. Han svarade och vi skrev lite som man brukar göra.
Vi går i samma skola, och efter det så vågade jag knappt kolla på honom, utan såg direkt åt ett annat håll eller kollade ner i datorskärmen (jag skämms för att kolla på honom, för han är så vacker). Mina kompisar sa att jag måste prata med honom om det här och fråga om han vill något mer, men jag sa nej och att jag inte vågade. Men de lyckades övertala mig, så jag smsade honom och frågade när han slutade och om jag kunde smsa honom för jag måste prata med honom.
När han hade slutat smsade jag honom och skrev;
- Kom du för att du ville eller bara för att?
Fick då svaret:
- Jag vet inte, ingen av oss hade något att göra så jag tänkte att jag skulle hälsa på.
Vad fan skulle jag svara på det?! Killen jag hade en huge crush på hade just sagt till mig att han inte viste om han verkligen ville ha mig eller bara ha någon för stunden?!
Men jag svarade i alla fall:
- Jaha, men du får komma och hälsa på någon mer gång ;)
Vet att svaret sög, och inte visade på något sätt att jag verkligen gillade honom utan bara att jag hade en tanke om att vara "KK".. Inte direkt som jag tänkt mig.
Efter det här har vi inte pratat. Det har gått nästan en månad nu och som sagt, kärleken till honom har nästan övergått till hat.
Men så till själva grejen, när vi höll på där och hade så kul och jag var riktigt glad, så kommenterar han det vi skriver. Från att ha varit så jävla glad till att bli så jävla deprimerad, arg och ledsen på 1sekund. Så jävla sårbar man är när det gäller just kärlek..
En sak som hände mig idag i skolan var att jag och en kompis latjade på facebook och la ut en massa fula bilder och så, kommenterade dem en massa.
För att ni ska förstå så måste jag berätta allt från början.
Det är så att det finns en kille som jag har gillat gaaanska så länge (typ 3 år...!) men som jag på senare tid nästan börjat hata. Han har gjort mig så jävla galet glad, men sedan sårat mig så himla djupt. Han, eller jag kanske inte ska skylla allt på honom, försörde den fina vänskapen vi hade genom att komma hem till mig klockan ca halv ett på natten och försökte ha sex med mig.. Först var jag helt med på noterna, det här var ju det jag "drömt" om! Men jag ville inte gå så långt då jag inte hade någon aning om när mina föräldrar skulle komma hem. Så då sa jag alltså nej. Han svarade att han förstod och att jag inte var tvungen. Efter att han hade gjort sitt då så tog han på sig kläderna och la sig bredvid mig på sängen. Efter ca 10 minuter så åkte han hem, i kylan, utan vantar.
Överlycklig som jag var ringde jag genast upp min bästis på skype och berättade alltihop. Hon trodde mig förstås inte, och jag blev lite smått desperat men tillslut fattade hon att jag inte skojade. Vi pratade typ nästan hela natten om han och mig, och att hon tycker att vi skulle passa så bra ihop. Och att han måste ha känslor för mig eftersom han gav sig ut mitt i natten på moped (och han har inget körkort ens..) i kylan.. Jag svarade då genast lite generat NEJ verkligen inte, men innerst inne ville jag verkligen tro det.
När han kom hem så skrev han till mig i chatten och sa förlåt att han gått så fort fram, och då svarade jag att det inte var något att be om förlåtelse för, jag var ju med på det.
Jag gick och la mig och kunde knappt sova för jag var så glad. Nästa dag var jag inte lika glad, han hade inte smsat men tillslut tog jag modet till mig och smsade honom. Han svarade och vi skrev lite som man brukar göra.
Vi går i samma skola, och efter det så vågade jag knappt kolla på honom, utan såg direkt åt ett annat håll eller kollade ner i datorskärmen (jag skämms för att kolla på honom, för han är så vacker). Mina kompisar sa att jag måste prata med honom om det här och fråga om han vill något mer, men jag sa nej och att jag inte vågade. Men de lyckades övertala mig, så jag smsade honom och frågade när han slutade och om jag kunde smsa honom för jag måste prata med honom.
När han hade slutat smsade jag honom och skrev;
- Kom du för att du ville eller bara för att?
Fick då svaret:
- Jag vet inte, ingen av oss hade något att göra så jag tänkte att jag skulle hälsa på.
Vad fan skulle jag svara på det?! Killen jag hade en huge crush på hade just sagt till mig att han inte viste om han verkligen ville ha mig eller bara ha någon för stunden?!
Men jag svarade i alla fall:
- Jaha, men du får komma och hälsa på någon mer gång ;)
Vet att svaret sög, och inte visade på något sätt att jag verkligen gillade honom utan bara att jag hade en tanke om att vara "KK".. Inte direkt som jag tänkt mig.
Efter det här har vi inte pratat. Det har gått nästan en månad nu och som sagt, kärleken till honom har nästan övergått till hat.
Men så till själva grejen, när vi höll på där och hade så kul och jag var riktigt glad, så kommenterar han det vi skriver. Från att ha varit så jävla glad till att bli så jävla deprimerad, arg och ledsen på 1sekund. Så jävla sårbar man är när det gäller just kärlek..
Jag hoppas att det här löser sig på ett bra sätt för jag gillar verkligen killen innerst inne.. Annars får jag hoppas att jag går vidare.
Tack för att ni läste.
Tack för att ni läste.
gilla om du är.....
Den här statusen ser man fleeeeeeera gånger på facebook. Jag börjar tröttna på sånt faktiskt..
En som jag är kompis med, som vi kan kalla Malin, la ut en sån som löd: Gilla om du är längre än mig. Malin är inte så lång och då var det ju såklart många som gillade. Då skrev hon till mig:
M: Oj, kolla vad många det är som har gillat min status! Den och den, dom brukar ju aldrig gilla min status!
På det svarade jag:
Alien: Jaa, men det står ju att de ska gilla så det är ju inte så konstigt..?
Alien: Jaa, men det står ju att de ska gilla så det är ju inte så konstigt..?
M: Ja, men jag trodde inte att någon skulle gilla. Inte dom i alla fall.
A: Men man lägger ju ut en sån för att folk ska gilla?
M: Jaha, gör man??
Jaha, gör man?? JA MEN DET ÄR VÄL SJÄLVKLART?! Vad var det annars för mening med att lägga ut den statusen?
Jag säger inte att det är fel att lägga ut såna här, men det har blivit långtråkigt...
Bild från google.se
mylifeasanalien.blogg.se
Tänkte berätta lite om vad den här bloggen kommer handla om.
Jag har en hel del tankar om livet m.m i mitt huvud. Saker som jag känner att jag inte riktigt kan eller vill berätta för någon, men som endå behöver komma ut! Därför kom jag på idén att skaffa en hemlig blogg!
Alltså här kan man läsa om vad som sker i mitt huvud (om ni inte förstod det innan).
Varför jag inte bara tar och skriver en dagbok med alla mina tankar är för att jag vill se om det är fler som tänker på såna saker som jag och kanske har någon hjälp eller vad man ska kalla det. Hur man överlever dagen. Jag vill liksom ha era åsikter (och så vill jag ju berätta för någon, inte en dagbok). Och en dagbok är ju så personlig, haha det lät lite konstigt. Mina tankar är ju också personliga men på ett annat sätt. En dagbok handlar om mig migmigmig och mig. Den här bloggen ska handla om mina TANKAR. Helt annan sak enligt mig.
Jag kommer inte heller berätta så mycket om mig som person, vart jag bor, skola eller något annat personligt. Utan bara mina tankar. Men ni får ju skriva frågor till mig, men det är ju inte 100% säkert att jag svarar på dem.
Jag kanske bara skriver lite saker om mig, men inte så detaljerat.
Lite information om den här bloggen. Hoppas det är någon som vill ta del av mylifeasanalien!
Hejsan!
Tjenamors alla mina läsare! (detta var ju då inte sant eftersom jag antagligen inte har några läsare än!)
som ni kanske ser så ser den här bloggen förjävlig ut för tillfället, men jag jobbar på en ny design. Så håll ut.
Kommer mer information om den här blogggggken senare ;)
Keep it calm, and read mylifeasanalien!
som ni kanske ser så ser den här bloggen förjävlig ut för tillfället, men jag jobbar på en ny design. Så håll ut.
Kommer mer information om den här blogggggken senare ;)
Keep it calm, and read mylifeasanalien!
